hej alla elinas läsare! det är camilla som skriver. pratade nyss med elina i telefon, vi har alltid så mycket att prata om. vet inte riktigt vad jag ska skriva. elina tyckte att hennes blogg var tråkig, så hon bad mig gästblogga. haha inte så smart gjort x)

tänker inte skriva en text på hundra A4 nu, för det skulle ändå inte räcka... + att du redan vet allt! du är ju fan min böstavän & jag älskar dig över allt annat. längtar tills jag får träffa dig igen, det var så sjukt länge sen jag såg ditt söta ansikte leé framför mig. jag saknar verkligen dig! lyssnar på den här låten & tänker tillbaka på alla minnen, får fan tårar i ögonen...

"jag ser en tår falla ner igen, när jag passerar vid korsningen. jag hör en röst som jag känner vid, som rycker upp mig från detta liv. jag har en själ som jag trott var hel, men nu kan jag bara le under solens sken. jag ser en värld som är trist och grå, men om vi håller det vid liv kan det bli som då.

jag sitter kvar igen, nu saknar jag min bästa vän, den enda som fick höra allt och kände samma sak som mig. som kunde gråta med mig, skratta när det kändes bra, som inte prata skit och ljög, ja det var riktig vänskap.
nu så är det ytligt hela tiden, vart är livet kompis, du vet den tiden då vi hängde, nu är allt så konstigt."