för det första är jag sjukt trött på att hela livet går ut på att få ett bra jobb. men varför? redan på dagis ska de börja lära ut matte, engelska o.s.v. alltså 3 - 5åringar, det är sjukt! när ska de få leka & vara barn?
allt för att de ska ha lättare för 6-årsverksamhet, låg, mellan - och högstadiet. för att sen komma in på ett bra gymnasie, plugga vidare & få ett bra jobb. det är vad livet handlar om - betyg, prestationsångest, stressplugga till prov för att sen glömma allt..

jag orkar inte skolan, seriöst. jag skulle bara vilja skita i allting & aldrig mer sätta min fot där.
jag hatar skolan & lärare som bara trycker ner en hela tiden.

jag kommer fortfarande ihåg den där texten min lärare läste upp för klassen som exempel hur man skrev en bra saga i mellanstadiet. den handlade om den där snygga, snälla, goda, blonda, blåögda, långa, smala tjejen med lysande vit hud och sen den där fula, elaka, onda, brunhåriga, brunögda, korta, tjocka tjejen med mörk & smutsig hy.

jag kommer ihåg hur mycket jag tog åt mig. jag gick hem tidigt från skolan den dagen & satte mig i min garderob bland kuddarna & bara grät. bara för det min lärare sagt.

jag kommer ihåg hur fel jag tyckte att det var. som att det skulle vara bättre att vara blond, blåögd, lång, blek & allt detdär. jag förstod verkligen inte hur hon kunde säga sådär. 

exakt samma sak upprepades för bara något år sen.. sen hände en liknande grej för bara någon vecka sen då vi skulle göra en sammarbetsövning som gick ut på att alla elver skulle ställa sig på ett led efter ögonfärg, hårfärg, längd o.s.v.

det är klart att jag reagerer. varför säger de inte vikt & hudfärg? "för det skulle vara så himla fel" enligt mig är det exakt samma sak. jag tycker att det är värre att säga att någon är kort, har en viss ögon eller hudfärg än att säga att någon är tjock. för längd, ögon & hudfärg är saker man inte kan göra någonting åt! om man är tjock kan man i de flesta fall banta (om man inte har någon sjukdom som hindrar, vilket väldigt få har..)

eller som en kompis berättade, att killarna i klassen kallade henne för IG-barn (menat som skämt) men att hon tagit åt sig eftersom att hon har det jobbigt i skolan.. inte för att hon är dålig, hon har egentligen väldigt lätt för att lära sig.. utan för att hon kastat bort sin skolgång, precis som jag. 

det är klart att jag inte tog åt mig lika mycket nu som den där gången i mellanstadiet. jag vet att jag är så mycket bättre.. men jag tycker fortfarande att det är så sjukt fel. lärare som ska vara förebilder för eleverna och bidra med gott expempel. pfft, jag har tappat all min respekt för de. jag vet, det är synd & att det bara är jag som förlorar på det. men jag kan inte låtsas som ingenting.

jag är trött så det kanske blir lite fel, men ni fattar vad jag menar?..