hur kan man sakna någon man aldrig träffat?

skrivet den 12/9 -11

jag har tänkt på det länge. både min morfar & farfar gick bort innan jag ens var född. men jag känner ändå en saknad. det är rätt konstigt egentligen.. hur man kan sakna någon man aldrig träffat, någon man inte ens känner. men jag antar att det är finns ett slags tomrum när man växt upp utan sin mor & farföräldrar, att det gör ont när andra barn pratar om hur snälla deras är, att det gör ont att se nära & kära sakna er så mycket - för även om det inte märks så mycket, så märker jag det. ni är så sjukt saknade, även av mig.


jag önskar att jag hade fått lära känna er. jag är helt säker på att ni hade varit världens bästa..
vila i frid - morfar & farfar ♥

tankarna går även till min farmor som gick bort när jag var åtta. jag minns inte så mycket, men tänkte dela med mig lite iallafall.. det var alltid kul att komma hem till dig, jag minns exakt hur det såg ut, hur det lukta osv. du bjöd alltid på godis när vi kom & hade småsaker överallt i lägenheten, jag minns speciellt ett litet hjärta i guld som låg i bokhyllan..

den där dagen på sjukhuset var hemsk, att se dig ligga där & inte veta vad som hände, vad som var fel. sen när mamma & pappa skulle förklara ville jag inte ens förstå.. när vi sen skulle gå igenom alla grejer i lägenheten sprang jag direkt till bokhyllan & hämtade hjärtat. mamma frågade varför, men jag ville inte säga. det var det ända jag ville ha ifrån dig, varför vet jag inte & det där har jag länge funderat över. endast åtta år gammal, sitter jag i min säng & kramar om hjärtat, ditt hjärta. men jag kommer inte ihåg varför. hade du berättat något om det, sagt att jag skulle få det eller kände jag din närhet?

jag önskar att jag fått lära känna dig bättre.. vila i frid farmor ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0