i hate this part.
jag är så fucking förvirrad. jag känner inte igen mig själv längre. får höra "vad deppig du ser ut" nästan varje dag. jag vill vara den där glada tjejen. så fort någonting känns bra, blir allting bara så fel. jag hatar dethär. när man inte vet någonting. när man verkligen inte förstår vad som händer. jag kan inte ens säga vad som är fel. men allting känns bara så tomt, så meningslöst. den där glada tjejen, hon jag brukade vara - är så långt borta. jag vet inte vad jag ska göra för att hitta tillbaka dit. i skolan, när jag är ute med kompisar, när jag bara är hemma - vart som helst.. det känns inte som att det är jag som är där. jag hör inte vad folk säger. jag stänger ute världen. det är då alla tankar kommer framm. om allt & inget. det är så fucking jobbigt.
tro inte att det alltid är såhär, men en stor del av tiden känns det exakt såhär. jag orkar inteee.
Kommentarer
Trackback
