jag känner mig så jävla ensam, fast jag är omringad av människor
jag ska vara ärlig nu. jävligt ärlig. jag har skitsvårt att lita på folk. spelar ingen roll om jag kännt honom/henne nån vecka eller flera år. lika svårt. jag har svårt för att släppa in folk i mitt liv. jag är rädd för att de ska komma för nära, veta för mycket. därför jag inte pratar om för svåra saker. jag har varit med om så jävla mycket skit i mitt liv. tänker inte ta det här, för privat. jag vill inte ha någon som kommer & frågar "hur är det?" bara för att dom läst det här. men vill ändå skriva av mig.. jag vill känna att folk frågar för att dom faktiskt bryr sig, inte för att dom är nyfikna. jag är så jävla trött på falska människor. människor som säger att dom alltid ska finnas där, men sen när man verkligen vill ha hjälp med något eller bara ha någon att snacka med vänder alla ryggen till. jag känner mig så jävla ensam, fast jag är omringad av människor nästan hela tiden. jag vet inte hur länge till jag orkar gå runt & låtsas vara glad. för det är det jag gör, låtsas. för att slippa alla frågor. för att jag är rädd för svara på frågorna. för att frågorna inte alltid har svar. jag har ljugit om att jag mår bra, till nära & kära. men framförallt mig själv. sanningen är att allt är lååångt ifrån bra.
ni får tycka vad ni vill, jag orkar inte bry mig längre.
Kommentarer
Trackback
