över sex månader sen jag träffade dig första gången. jag hade ingen aning om hur mycket du skulle betyda för mig. men dagen efter skrev du till mig. jag ska vara ärlig, jag var inte ens intresserad i då. jag tyckte bara att du vad rolig att prata med, som kompis. tills du blev för mycket & jag slutade svara. men du gav inte upp, utan du skrev en sak som fick mig att inse andra saker. vi pratade om allt & ingenting, varje dag, i flera månader. träffades gjorde vi också. det spelade ingen roll vad vi gjorde - jag hatar t.ex. att kolla i affärer, men med dig var det roligt. kommer även ihåg när vi möttes i stan & allt var stängt. så vi satt ute på en bänk, i timmar. kallt var det också. men det spelade ingen roll, det var roligt ändå. du höll om mig, vi skrattade & du följde mig till tåget, som du brukade göra. sen började skolan, det gick längre tid mellan gångerna vi träffades. det blev mest att jag kom till din skola och sa hej. men jag har aldrig varit så glad som när du pussade mig framför dina kompisar, framför ditt lag efter matchen eller när din kompis ropade i skolan "***** din tjej är här". 
jag var fett dum som inte insåg vad jag hade. men så är det alltid.. man inser inte vad man har, tills man har förlorat det. det gör så jävla ont att veta att jag förlorat dig. jag mår illa när folk säger till mig att skita i dig, att det finns andra killar osv. det spelar ingen roll. jag vill ha dig, ingen annan. det känns bara så fel när någon annan skriver till mig. som igår när en kille skrev "hjärtat, hur mår du?" & jag ville spy. kommer jag någonsin komma över dig?
jag vill bara ha en förklaring till varför det blev som det blev. har jag gjort nått fel? jag har gett upp så mycket för dig. som att sluta röka & ja, det började med dig. för att jag kände mig äcklig när jag var med dig. 
det är så mycket saker jag måste få sagt. varje gång det händer nått bra, är det dig jag vill berätta det för. jag vill göra dig stolt. men till vilken nytta? jag dög ändå inte för dig.