jag blir så jävla trött på dethär. vad är det för samhälle vi lever i? vad vill vi lära våra barn? vi lever inte längre i en värld där man delar upp människor i olika raser & klasser efter hudfärg. de snart 2014 människor! 

vad vet ni egentligen? tänk er själva att behöva lämna allt bakom sig & fly till ett främmande land. att behöva lämna sina vänner & sin familj. att inte kunna språket, inte ha någon att prata med. att ha ungefär 50st nya människor runt omkring sig, men inte veta vem man ska lita på. att känna att man inte höra hemma nånstans. för att inte tala om vägen dit.. jag har hört såå mycket under alla dessa år, hemska saker. om ensamkommande barn som tvingats fly. som åkt gummibåt från turkiet till grekland mitt i natten, varit livrädda för att de inte kan simma, sett kompisar drunkna. som suttit med andra flyktingar i trånga utrummen, utan mat & vatten under flera dygn. sprungit från ena lastbilen till den andra & riskerat livet. att vandra i berg där man räknas in i olika grupper utifrån störst chans att överleva. de starka, mindre starka & de svaga. att splittra familjer. att ha "turen" att hamna med sin mamma & lilasyster, trotts att de inte är lika starka.. för att sen höra två skott avlossas & få fortsätta resan i ovishet, lever mamma & lillasyster?

är de konstigt att man har ett visst beteende? jag tycker iallafall att de skulle vara konstigt om man betedde sig helt normalt efter något sånthär.