Moppetiderna
åhh, finns nog inget jag saknar så mycket som moppetiderna.. från att man var kanske fjorton till sexton år. man var så liten & så omedveten om vad som skulle komma att hända. de var sommar, lov, varmt ute & alla var med alla. man träffades ute på kvällarna, tog mopparna ner till nått bad, kollade solnedgången, grillade, drack ibland, lyssnade på musik & bara njöt av livet. man påriktigt sket i allt & alla. man brydde sig varken om att man inte hade körkort eller att man hade druckit. man körde eller blev skjutsad ändå. med trimmade moppar & utan hjälm. man brydde sig inte om att de var farligt, för man fick nån slags kick. man älskade känslan av att "jag kan dö nu", dum som man var. man brydde sig varken om att komma hem i tid eller att komma hem alls. problemen man hade då var ingenting jämfört med nu. de värsta som kunde hända var liksom att polisen kunde komma, hälla ut drickan & "ta fast" de med moppar. men vet ni vad man gjorde då? sprang upp i skogen & gömde sig, för polisen kunde ju ändå inte "ta fast" alla.
Kommentarer
Trackback
