Efter revolutionens seger år 1959 var det mycket som kom att förändras i Kuba, både inom landet och internationellt. Den första satsningen var en massiv kampanj mot analfabetism av den egna befolkningen, men år 1961 öppnades även skolorna för utländska studenter. Utbildningen var helt kostnadsfri och av mycket god kvalitet. Även om det mesta sker inom landet har man även skickat lärare till andra länder. Nästa stora satsning var utbildning av läkare och därmed hälsovården. Förutom läkarutbildningen har även Kuba bidragit med läkarbistånd och efter 1960 har landet bidragit med över 100.000 biståndsarbetare inom hälsofaktorn. De har varit med och arbetat mot olika sjukdomar, som malaria i Afrika. Kuba har även varit med i olika kampanjer mot HIV/AIDS.

I och med blockaden stoppades all import av läkemedel till landet. Man fick istället forska och framställa läkemedel på egen hand. Till en början gick mycket tillbaka till de naturliga och växtbaserade alternativen. Idag exporterar Kuba stora mängder läkemedel till andra länder. Både utav egen forskning, men även piratkopior av kända läkemedel som de sedan kan sälja som ett billigare alternativ till företagen och konsumenten. Blockaden tog även tillbaka Kuba ett steg vad gällande miljötänket. Man var tvungen att hitta andra sätt att t.ex. odla på och det som fanns var naturliga bekämpningsmedel och djur. Även elektricitet var det ont om, så man fick lära sig att spara in. Man bytte t.ex. hela Havannas glödlampor till lågenergilampor.

När man talar om Kubas landvinningar är de största just utbildning, hälsovård, miljötänk man talar om, men internationell solidaritet och bistånd är också en stor del även om det sistnämnda får många att undra hur det gynnar Kuba. Revolutionen har satt många spår i landet och befolkningen. De har fått lära sig att klara sig själva och hitta på nya lösningar. Som jag tidigare nämnt finns det lika många politiska åsikter på Kuba som kubaner. Det enda de vet är att de inte vill styras av USA. Detta har gjort folket otroligt starkt och även hjälpsamma. Bara ett par år efter revolutionen, trots oroligheter och ständigt hot från grannen i norr (USA) var Kuba snabba med att skicka ut hjälp till andra länder. Detta pågår fortfarande, som Fidel Castro uttryckte sig var detta var en självklarhet som kommer att fortsätta framöver. Jag anser att detta har skapat engagemang, drivit folket och gjort de solidariska.

Jag har valt att inrikta mig lite mer på just engagemanget kring internationell solidaritet och bistånd eftersom jag finner det intressant att ett land som Kuba, som haft det väldigt tufft ekonomiskt och som fortfarande med hot från grannen í norr (USA) har gjort och gör så stora insatser för andra länder utan att kräva någonting tillbaka. Förutom att de utländska studenter som utbildat sig på Kuba ska resa tillbaka till sina hemländer för att arbeta där.

Jag anser att just detta engagemang från folket är landets största vinning. Vi har mycket att lära av ett land som Kuba inom detta, men även inom utbildning och hälsovård. Jag tror på mindre klasser med färre elever så att alla kan den hjälp de behöver. Inom sjukvården skulle vi kunna arbeta mycket mer förebyggande. I skolan skulle man kunna satsa mycket mer på idrott och aktiviteter då flera studier visat på att vi är ett av världens mest stillasittande folk. Jag anser även att vi har mycket att ta efter vad gäller solidaritet och bistånd. Här i Sverige som är ett av världens rikaste och mest välfungerande länder diskuteras det mycket om vi ska och har råd att hjälpa andra, mer utsatta människor. Detta är ingen självklarhet och det finns många olika åsikter. Dels har landet varit tvungna att hitta nya hållbara lösningar. Men jag tror även att de handlar mycket om folkets moral. Också att om man inte har så mycket, desto mer villig är man att ge och hjälpa andra som exempelvis USA, som har väldigt stora klasskillnader. De rika har väldigt mycket pengar och makt, medans andra lever i extrem fattigdom. Det är fortfarande otroliga rasskillnader mellan svarta/vita och även ”latinos” som vi inte minst sett genom Donald Trumps uttalanden om muren mot Mexiko. Jag tror en stor anledning till den extrema skillnaden mellan det socialistiska Kuba och det kapitalistiska?? USA är att många amerikanare tänker precis tvärtom p.g.a. att det är så rädda för kommunismen.