José Martí föddes i Havanna, Kuba år 1853. José Martí var en politiker, journalist, filosof och poet. Han kom att kallas El Apostól. José växte upp i en enkel familj där familjeförsörjningen var viktigt. Fadern hade flyttat till Kuba för att tjänstgöra i den spanska armen där han snart blev utnämnd till sergeant. Modern kom från den spanska kolonin Tenerife och var dotter till en spansk löjtnant. José var mycket duktig i skolan och var studiemotiverad till en en bra utbildning. Även andra upptäckte hans begåvning och José kunde som nioåring börja i en privatskola. Eftersom han växte upp i Havanna satte upprorsstämningen mot det spanska kolonialväldet prägel på honom. Att hans föräldrar var spanjorer ”spelade ingen roll”. Hans politiska intresse och kärlek för sitt fosterland var större. José blev tidigt engagerad i kampen mot slaveriets grymheter, militärens brutalitet och för mänskliga rättigheter. Vid bara 16 års ålder döms han till straffarbete. Men det hårda arbetet gjorde honom svårt sjuk och efter sex månader förflyttades han till fängelseön Isla de Pinos. Kort därefter blir han utvisad till Spanien på livstid. Hans tid i fängelset gjorde att han bestämde sig för att bli en rebell. Han lovade sig själv att en dag återvända till Kuba och kämpa för landets självständighet.

I Spanien fortsätter han sitt studerande på bland annat Universitet i Madrid, han lyckades även få sina artiklar om Kubas självständighetskamp publicerade. På sidan om skriver han även teaterstycken och poesi. Han levde även upp till ryktet om att vara en kvinnokarl. Efter ett par år i känner han sig färdig med Spanien och lyckas, trots hans förbud att lämna landet ta sig med falska papper till Frankrike och därifrån vidare till Mexiko. Från Mexiko åker han i hemlighet över till Kuba, men återvänder snart till Mexiko igen där han träffade sin blivande fru Carmen de Zayas som var dotter till en rik Kuban. Innan de gifte sig reste José till Guatemala för att undervisa. Där hade han ett stormigt förhållande med den unga kvinnan Maria för att sedan återvända till Mexiko där den blivande hustrun tålmodigt väntade. Paret gifte sig år 1877 och året därefter föddes sonen José Fransisco. I och med freden i Zanjon kunde José Martí legalt återvända till Havanna för att träffa sin mor och systrar, fadern var redan död. Han funderade över att stanna på Kuba för gott. Men bara ett år därefter blev han arresterad och ännu en gång deporterad till Spanien. Den här gången dröjde det inte längre än ett par månader innan José lyckades lämna landet. Han for omkring ett tag, bland annat till Venezuela för att slutligen möta upp frun och sonen i New York. De skilde sig däremot året efter då frun inte längre stod ut med sin ständigt otrogne man. Då flyttade han ihop med kubanskan Carmen Miyares som han varit med på sidan om äktenskapet. Han var även far till hennes dotter Maria. I New York skriver han sina främsta diktsamlingar och fortsätter hela tiden sitt politiska engagemang. Som politiker hade han en otrolig förmåga att få med sig folket och om det var nödvändigt förespråkade han våld för att uppnå frihet. Han ansåg att varje medborgare skulle ha rätt till yttrandefrihet, pressfrihet och tankens frihet. Jose Marti verkade under många år för ett ”uppror” som till sist gick av stapeln på slagfältet vid Dos Ríos nära Palma Soriano den 19 maj 1895 där han även stupade. Även om José inte längre var vid livet, levde hans anda och tankar vidare. Han var startskottet för den kubanska revolutionen och formade Latinamerikas mest framstående frihetskämpar och poeter.

Efter att ha sett filmen "kanariefågels öga" som handlar om just om den unga José Martís liv samt läst mer om hans händelserika liv väcktes många tankar. Han föddes i en tid då utbildning inte var för alla. José hade förväntningar på sig att bidra till familjens försörjning och tvingades tidigt att kombinera studier med arbete. Eftersom vuxna i hans omgivning såg hans talang för studier lyckades de övertala fadern att José skulle få gå i skolan. José Martí måste ha haft en enorm drivkraft och vilja och detta i kombination med stöd från omgivningen gjorde att han kämpade hela sitt liv för det han trodde på. Jag tänker att med tanke på hans spanska föräldrar och deras bakgrund var detta ingen självklarhet, snarare tvärtom och trots att familjen var så viktig tvivlade han inte. Han hade själv upplevt orättvisor och sett vart landet Kuba var på väg och han ville se en förändring av detta vilket blev hans livsgärning. Jag tänker också att han säkert var en karismatisk person som andra lyssnade till både folket och han måste ha haft lätt att charmera kvinnor med tanke på hans fru och älskarinnor. Hans begåvning och övertygelse gjorde att han gick sin egen väg och offrade det som ansågs vara det viktigaste för att kämpa för landets självständighet. Jag förstår att många framförallt unga kubaner inspirerats av detta och gick i hans fotspår och han haft så stor betydelse för Kubas historia.